Vad är skillnaden mellan halogen- och infraröda hygrometrar?
Den termogravimetriska fuktanalysatorn torkar provet effektivt genom att överföra energi i form av vågor eller partiklar genom strålning (genom vågor) och konvektion (genom massrörelse för värmeöverföring) genom mediet (i detta fall provet). Däremot använder traditionella torkugnar huvudsakligen konvektion för att torka prover. Både metall- och halogenvärmeelement avger energi i det infraröda spektrumet.
Infraröd (IR) strålning är en del av det elektromagnetiska spektrumet som ligger mellan mikrovågsenergi och synligt ljus. Infraröd strålning inkluderar termisk strålning, med ett våglängdsfrekvensområde på 0,75 mikron (den långa våglängdsgränsen för synligt rött ljus) till 1,5 mikron (gränsen för mikrovågor). Det mänskliga ögat kan inte se infraröd energi. Det röda ljuset som vanligtvis förknippas med infraröd uppvärmning är faktiskt reflekterat rött ljus från det synliga spektrumet.
Vissa fuktanalysatorer använder metallvärmeelement, som endast är metallplåtar med låg resistans som omvandlar elektricitet till värme. Denna typ av värmare är mycket lämplig för miljöer där användning av glaskomponenter är förbjuden på grund av regulatoriska eller säkerhetsmässiga hänsyn, såsom livsmedelsförädling. Metallvärmare är inte tillfredsställande eftersom de har en mycket stor mängd värme och kräver mycket längre uppvärmningstid än halogenvärmare, vilket gör dem svåra att kontrollera och oförmögna att ge bra repeterbarhet i fuktmätare.
Halogenradiatorn är utrustad med ett volframvärmeelement i ett kompakt glasrör, som innehåller halogengas för att bevara volframelementet. Halogenstrålare avger infraröd strålning i det korta våglängdsområdet 0,75 till 1,5 mikron. De kompakta egenskaperna hos halogenradiatorer förbättrar reaktionstiden för uppvärmning/kylning, förkortar tiden för värmeenheten att nå full värmeeffekt och förkortar i slutändan tiden för att slutföra provtorkningen. Det kan också ge bättre kontroll under uppvärmningsprocessen.
