Flera mätmetoder för beläggningstjockleksmätare
Beläggningstjockleksmätaren har två mätmetoder: kontinuerlig mätmetod (Continuue) och enkel mätmetod (Single);
Det finns två arbetslägen: direktläge (SELECT) och gruppläge (APPL);
Det finns fem statistiska mått: medelvärde (MEAN), maximum (MAX), minimum (MIN), antal tester (NO.), standardavvikelse (S.DEV)
Kan utföra nollpunktskalibrering och tvåpunktskalibrering, och kan använda grundläggande kalibreringsmetoder för att korrigera det systematiska felet i mäthuvudet;
1. Den har lagringsfunktion: den kan lagra 300 mätvärden;
2. Den har raderingsfunktion: den kan radera en enda misstänkt data som visas i mätningen, och även radera all data i lagringsområdet för beläggningstjockleksmätaren för nya mätningar;
3. Gränser kan ställas in: automatiska larm kan utlösas för uppmätta värden utanför gränserna;
4. Den har funktionen att kommunicera med PC:n: den kan överföra uppmätta och statistiska värden till PC:n för vidare bearbetning med beläggningstjockleksmätaren;
5. Den har en effektunderspänningsindikeringsfunktion; Det hörs ett surrande ljud under operationsprocessen; Har felpromptfunktion; Utrustad med automatisk avstängningsfunktion.
Visningen av beläggningstjockleksmätaren är instabil.
Huvudorsaken till den instabila visningen av beläggningstjockleksmätaren beror på den speciella naturen hos materialet och strukturen hos själva arbetsstycket, till exempel om arbetsstycket är ett ledande magnetiskt material. Om det är ett ledande magnetiskt material måste vi välja en magnetisk beläggningstjockleksmätare. Om arbetsstycket är ett ledande material måste vi välja en virvelströmsbeläggningstjockleksmätare. Ytråheten och arbetsstyckets fästen är också orsakerna till temperaturskillnaden i instrumentdisplayen. Ytråheten på arbetsstycket är för stor och det finns för många ytfästen. Nyckeln till felsökning är att jämna ut arbetsstycken med hög grovhet, ta bort eventuella infästningar och sedan välja en lämplig beläggningstjockleksmätare.
